Another great site

Om du gillar min blogg, då kommer du antagligen att gilla den här sajten - http://www.aynrand.org/ .



Om du tycker att mina åsikter är tankeväckande, och undrar var du kan djupare utforska dem rekommenderar jag att du läser Ayn Rands idéroman, Och världen skälvde. Du kan köpa denna roman här - http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175665565 .

Kolla min ezine - www.radikalen.se .

Sunday, December 12, 2010

Lysenkoismen gick igen vid Cancún

När jag läser om klimatmötet vid Cancún [Jag skrev ursprungligen denna essä i slutet av år 2010, vid ungefär samma tidpunkt som FN organiserade ett toppmöte om klimatfrågan i staden Cancún i Venezuela.] får jag en känsla av déja vu. Det hela påminner mig mycket om Lysenkoismen i Stalins Sovjetunionen. Därför att både Lysenkoismen i 1930-talets Sovjetunionen och myten om den ”antropogena globala uppvärmningen” idag utgör nämligen exempel på samma gamla historia. Det är fråga om dålig vetenskap som har möjliggjorts av statens makt över den vetenskapliga forskningen. Statens inflytande över forskningen korrumperar denna – i världens blandekonomier idag likaväl som i kommunismens Sovjetunionen på 1930-talet.

Hur såg Lysenkoismen ut? Tja, Stalin bestämde i Sovjetunionen. Och gubben var en fanatisk kollektivist. Han ville att den marxistiska kollektivismens idé – den att den sociala omgivningen betingar individen – skulle vara sann. Så han fordrade av sin tids sovjetiska vetenskapsmän att de skulle ”leverera” sådana forskningsresultat som syntes bekräfta denna förutbestämda ”sanning” som han gillade. Och en snubbe vid namn Lysenko var en biolog vars samvete var så pass rymligt att han kunde ställa upp på Stalins krav på verklighetsförfalskande inom vetenskapen. Lysenko bedyrade att hans forskning ”bevisade” att enskilda växter och djurs egenskaper kunde förändras av deras omgivande miljö - och att dessa förändrade egenskaper sedan kunde nedärvas av avkomman. Som en följd därav förespråkade Lysenko fullständigt korkade jordbruksmetoder – som att plantera spannmåls-säden tät intill varandra för att de olika enskilda plantorna skulle ”sporra varandra” till att växa fortare. Utan någon extra gödning och vatten. Ungefär på samma sätt som Stalin inbillade sig att den ”socialistisk tävlan” skulle medföra att arbetarna började ”sporra varandra” till att producera mera i fabrikerna. Utan extra löner - och rentav utan tillräckligt med mat.

Lysenkos arvslära var ett dåligt skämt till vetenskap. Den hade egentligen ingenting med vetenskap att göra. Det hela var bara geschäft. Darwin kunde mycket väl ha vänt sig i sin grav av skam. Men Stalin gillade Lysenko. Så Lysenko gjorde en lysande karriär i Sovjetunionen. Och alla de andra biologerna och jordbruksexperterna i Sovjetunionen – de var alltihopa illa tvungna att låtsas som att de höll med Lysenko – om de inte ville riskera sin karriär eller rentav hamna i Sibirien.

Eftersom Stalin hade den yttersta makten över vetenskapen i Sovjetunionen var det han som bestämde vad som skulle tas för sanning inom vetenskapen i sitt rike. Om han ville att den genetiska vetenskapen skulle ”bevisa” riktigheten i hans favorita kollektivistiska teorier, då var vetenskapsmännen illa tvungna att fungera som ”ja-sägare”. Politiken skaffade sig företräde framför sanningen inom Sovjetunionens vetenskap – eftersom det var den socialistiska staten som finansierade forskningen - och som därmed innehade den yttersta makten över denna forskning.

KLIMATMÖTET I CANCÚN

Men vad har nu allt detta ovan att göra med klimatmötet i Cancún

Tja, den vetenskapliga ”forskningen” som politikerna vid Cancún åberopade som stöd för sina krav på utökad makt åt sig själva - den var vår tids klimatalogiska motsvarighet till Lysenkos genetik. Den ”vetenskap” som sades bevisa att mänsklighetens eldning av fossilbränslen håller på att orsaka en klimatkatastrof - den var inget annat än en politisk ”beställning”. Precis som Lysenkos genetik var. i 1930-talets Sovjetunionen.

Situationen idag är förvisso sådan att nuets västländer, där den mesta av den vetenskapliga forskningen sker, inte är totalitära diktaturer - såsom Stalins Sovjetunionen var. 

Men det behövs inte något så extremt som totalitärismen för att underkuva vetenskapsmännen! Det räcker med att de blandekonomiska staterna ger anslag till forskningen. Det är ju så att ”den som betalar, han bestämmer”. 

Eller hur? 

Så om en vetenskapsmans forskningsanslag kommer från staten – hur skall då den vetenskapsmannen kunna våga ”leverera” forskningsresultat som han vet kommer att misshaga de inflytelserika politiker som försåg honom med forskningsanslagen? Att låta sitt forskningsresultat motsäga politikernas fördomar vore ju att - ”bita handen som föder en”. Det finns många rapporter om vetenskapsmän som har förlorat sina forskningsanslag och riskerat att gå miste om sina karriärer efter det att de vägrade att skriva under på teorin om ”antropogen global uppvärmning”. Fast dessa rapporter har av förklarliga skäl fått ytterst litet uppmärksamhet i våra politiskt korrekta massmedier!

I dag är det svårt för vetenskapsmännen att finna andra finansiärer till sin teoretiska forskning förutom just staten. Högskattepolitiken i västländerna har ju minskat antalet rika, oberoende privatpersoner som är villiga att finansiera teoretisk forskning (alltså sådan forskning som inte kan förväntas leda till snara och rent monetära vinster). Universiteten var förr i tiden oberoende och de var då viktiga finansiärer av den teoretiska forskningen. Men nuförtiden är ju hela utbildningsväsendet nästan helt och hållet skattefinansierat i samtliga västländer. Så universiteten är numera också i praktiken styrda av staten!

Det finns förvisso stora privata företag som finansierar vetenskaplig forskning. Och dessa privatföretag har faktiskt producerat forskning i klimatfrågor som är av högre kvalitet, d.v.s. är mera objektiv, än den klimat-”forskning” som världens politiska makthavare har beställt. Men just p.g.a. att denna bättre forskning har finansierats av privatföretag tas den inte på allvar! Miljöaktivisterna har haft stora framgångar med att avfärda de forskare som inte är köpta av politikerna med argumentet att de istället är köpta av näringslivet! Så vår tids motsvarigheter till Lysenko inom klimatvetenskapen tas på allvar – därför att deras forskning är finansierad av ”oegennyttiga” regeringar. Medan de riktiga vetenskapsmännen – de som håller på sin integritet – ignoreras. Därför att deras forskning oftast är finansierad av privata företag (som ju oftast brukar sakna ideologiska agendor)! Världen är minsann upp-och-nedvänd nuförtiden!

Jag nämnde just nyss ”ideologiska agendor”. Vad kan det tänkas vara för ideologisk agendor som ligger bakom klimatbluffen? Tja, det handlar dels om makt - och dels om en lust att föra hela mänskligheten tillbaka till en ”enklare tillvaro”.

Låt oss ta det där om makten först. Många av världens politiker trängtar efter makt. Det kan väl ingen förneka? En stor del av världens politiker vill ha ännu större möjligheter att styra och ställa över resten av oss människor än vad de har idag. Men eftersom de maktträngtande politiker som tillhör västländer inte är diktatorer (ännu, i alla fall) måste de tubba västländernas folk till att överlämna den där efterlängtade makten till dem (politikerna) av sin egen, otvungna vilja. Politikerna i västvärldens blandekonomier måste således övertyga sina väljare att det råder en sådan desperate krissituation i världen att det är en tvingande nödvändighet att ge politikerna ännu större maktbefogenheter. Och teorin om att mänsklighetens fossilbränsleeldning håller på att orsaka en klimatkatastrof passar dem då som hand i handske!

Poängen med klimatbluffen är ju att det krävs massiva politiska åtgärder för att tvinga fram en drastisk reducering av fossilbränsleeldningen. Lägg märke till att samtliga av de offentliga röster som blåser under teorin om ”antropogen global uppvärmning” kräver långtgående politiska tvångsåtgärder för att få till stånd en forcerad avveckling av fossilbränslena. Det ska till lagar mot utvinning av kol, olja och naturgas. Det ska till ännu högre skatter på bensin, flygresor, plastprodukter o.s.v. Det ska till skattefinansierade statliga program (rattade av politikerna givetvis!) för att ta fram alternativa energikällor. O.s.v. Självfallet kommer alla dessa politiska åtgärder att medföra ökade maktbefogenheter åt politiker. Tvivla inte ett ögonblick på att politikerna vid Cancún mötet fiskade efter makt när de drev på opinionen i klimatfrågan. Intresset ljuger aldrig!

En eventuell forcerad avveckling av fossilbränsleeldningen - d.v.s. det som inträffar om politikerna verkligen lyckas - kommer att medföra en världsomfattande ekonomisk katastrof. Det kommer inte att finnas någon möjlighet inom överskådlig framtid att driva alla världens fabriker, gruvor, bilar, flygplan, kraftverk o.s.v. utan vare sig olja, kol eller naturgas. Inte ens om vi satsar på en massiv utbyggnad av kärnkraften. Och de gröna socialisterna som driver på klimatbluffen motsätter sig ju nästan alltihopa idén om att vi ska bygga ut kärnkraften! De Gröna vill bara - i ”bästa” ("bästa" om man ser på det med ”gröna” glasögon d.v.s.) fall - ha flera vindmöllor och solfångare! Och detta leder oss in på den andra delen av den ”ideologiska agendan” som jag nämnde – den om en ”enklare tillvaro”.

”En enklare tillvaro” – det är bara en vacker (vacker om man har ”gröna” sympatier d.v.s.) omskrivning av innebörden av att rasera industrisamhället och av att återvända till fattigsamhället. Miljörörelsens yttersta syfte är att avskaffa industrisamhället, och att återföra mänskligheten till stenåldern. (Och det finns åtskilliga miljöaktivister som har sagt just detta uttryckligen - tro mig! Ett par exempel på sådana miljöknuttar är den amerikanska författaren till boken ”The End of Nature”, Bill McKibben, samt den likaledes amerikanska forskningsbiologen vid The National Park Service, David M. Graber).

Det enklaste sättet att åstadkomma detta mål – att rasera hela världens industrisamhälle – är att strypa världsekonomins tillgång till energi. Vi kan ju inte driva den moderna ekonomin – med dess´ oräkneliga energislukande maskiner, transportmedel, stålverk, kraftverk o.s.v. – utan en riklig tillgång till energi. De Gröna må vara dumskallar – men de är i alla fall tillräckligt sluga för att inse att deras bästa chans att återföra mänskligheten till stenålderns ”enkla tillvaro” är att beröva våra industrier sin tillgång till energi.

Det finns dock en avgörande skillnad mellan Lysenkoismen i 1930-talets Sovjetunionen, och klimatbluffen vid Cancún-mötet. Lysenkoismen orsakade inte tillnärmelsevist lika mycket lidande och förödelse som klimatbluffen kommer att ställa till med, om den så småningom blir ”framgångsrik”. Därför att Lysenkos kvacksalveri till genetik togs ju aldrig på allvar utanför Sovjetunionens egna gränser. Utanför Sovjetunionen, där han beskyddades av Stalin, sågs Lysenko som den stolle som han i själva verket faktiskt var. Så Lysenkos bluff till vetenskap tillämpades endast inom Sovjetunionen. Därför var det endast det sovjetiska jordbruket som ödelades av Lysenkos inflytande. Och därför var det ”bara” de stackars sovjetryssarna som fick svälta ihjäl.

Men teorin om den ”antropogena globala uppvärmningen” - den tas på allvar hela världen runt idag. Därför hotas inte ”bara” ryssarna av denna bluff. Vi äro alltihopa - samtliga av oss medlemmar av mänskligheten - i riskzonen den här gången! Klimatbluffen kan utvecklas till en humanitär katastrof av ett slag som världen aldrig tidigare har skådat.

Låt inte detta massmord i vardande ske! Säg nej till Cancún-mötets krav på politiska ingrepp mot fossilbränsle-eldningen! Slå vakt om friheten och slå vakt om industrisamhället!